“Rektor Eva föreslog att jag skulle berätta vad jag har gjort för stipendiepengarna.”
Så inledde Eva Sanner sitt föredrag på PsykosyntesAkademin i måndagskväll. Det var dags att fira Margo Russelldagen och Eva var förra årets stipendiat. “Det är enkelt”, fortsatte hon. “Jag köpte mat för pengarna. Det var gott.”
Det lockade till skratt och om det fanns någon spänning i den knökfulla lokalen så var den borta nu. Här trängdes gamla och nya elever med lärare och andra intresserade. Eva fortsatte med att presentera en modell för kreativitetens sju steg som hon har haft stor användning av i livet. Från förväntan, intention och förberedelser, till flöde, överblick och finputsning – och slutligen tomheten. Det är en modell som hon även har skrivit om i boken: “Det sjunde steget – om kreativitet och att finna sin livsrytm”
“Halvvägs in i bokprojektet dök kritikern upp”, berättade hon. Det hon hade åstadkommit så långt var inte värt någonting. Hon insåg att det redan fanns mängder av kompetenta författare, professorer, experter som har skrivit långa avhandlingar om kreativitet. Men hon tog sig igenom den fasen och det blev en bok. Kanske var det samma kritiska röst som menade att hon var alldeles för ung, när hon var ung, och för gammal när hon blivit äldre. “Konstigt, det ändrade sig från ena dagen till den andra.”
Terapeutyrket är kreativt
Eva hade också en hel del intressant att säga om terapeutrollen ur ett kreativt perspektiv. Om det finns ett samband mellan medveten närvaro och kreativitet så är just terapeutyrket ett av de mest kreativa man kan tänka sig. Där handlar det verkligen om att vara här och nu för att möta klienten och hennes behov.
Jörgen Krantz, som bland annat är aktiv i playbackteatern Teater X, fick alla att släppa loss i en improvisationsövning. Den positiva energin följde med ut under pausen, innan det var dags för kvällens paneldiskussion.
Kvällens panelgäster var Richard Borgström, personalchef på SAS och tidigare elev på PsykosyntesAkademin och 2009 års stipendiat, Py Wernstedt, konstnär och terapeut. Den tredje gästen var Bengt Renander, kreativitetskonsult, coach och författare till flera böcker om just kreativitet.
Finns tillit behövs inga externa experter
Py Wernstedt och Eva Sanner
Richard inledde med att berätta vilken utmaning det är att arbeta kreativt på ett företag med ett så omfattande regelverk.
“Allt är så toppstyrt med manualer för allt, inte minst säkerhet”, berättade han. “Det är också en bransch i kris. Ett flygbolag i veckan lägger ner och om det inte finns resurser måste man vara kreativ.”
Richard berättade om det kreativa kvalitetsarbete som har pågått en tid på SAS. I grupper om tjugo har personalen delat med varandra vad de är bra på och hur var och en kan bidra på olika sätt. Brainstormingen har resulterat i sjutusen förslag som ska “trattas ner” till fem. Att se kunden i ögonen och vara helt närvarande kan låta banalt, men gör stor skillnad. “Man måste ha tillit till sina medarbetare”, sa han, “vi har inte behövt ta in några experter, alla har bidragit och det har räckt med en halv dag per grupp.”
Psykosyntes går i bräschen
Py menade att psykosyntes verkligen är en psykologi som går i bräschen när det gäller att inkludera kreativitet, intuition och fantasi i utforskandet av vad det är att vara människa. “Det finns så mycket avundsjuka hos andra när de får höra hur jag arbetar som terapeut” berättar hon. “Så vill de också göra.” Hon hoppas och tror att terapiformerna kommer att gå ihop allt mer. Hon förespråkar också meditation för att bli mer kreativ, just för att man frikopplar sig från egot. Egot blir inte blir lika starkt och på så vis försätter man sig i ett närvarotillstånd.
Jag fick en idé, av mig själv!
Bengt som har ett förflutet i film- och reklambranschen vet vad det innebär att arbeta kreativt under pressen att leverera. När han undervisade på RMI-Berghs bad eleverna att han skulle samla alla sina tankar om kreativitet i ett kompendium. Det växte till en bok, som fick flera uppföljare, alla med kreativitet som tema. Först när han kom i kontakt med PsykosyntesAkademin förstod han att han hade inkluderat tankar om psykosyntes i sina texter. “Vi säger ju att jag fick en idé”, berättade han, “och om någon frågar varifrån, så säger vi ‘jag fick den av mig själv’.” Jaget och självet och hur de samverkar har stort utrymme i hans böcker.
“Det som skiljer två grupper åt, där den ena är kreativ, är just hur närvarande de är”, menade han. “I egot är vi upptagna av det förflutna och framtiden, av rädslor och begär. Då är det svårt att vara här och nu. Och själv väcker själv, i mötet.”
På frågan hur psykosyntes har påverkat paneldeltagarnas liv menade Richard att han vågar släppa taget och att det resulterar i ett flow. Py upplever mer äkthet och att det finns en längtan efter autenticitet hos människor. Bengt tycker att han numera kan göra som han själv vill, att han har mer kontakt med sig själv och att det har förändrat hans liv i grunden.
Årets stipendiat – Kerstin Alex Elfving
Den sista punkten i programmet var tillkännagivandet av vem som tilldelas årets Margo Russell-stipendium. Linda Thörn, ordförande i stipendiekommittén, läste upp en motivation som gjorde stipendiaten så rörd att hon var beredd att tapetsera väggarna med det.
“Jag är så oerhört förvånad, så chockad av extas …” sa Kerstin Alex Elfving, psykosyntesterapeut, röstpedagog och kommunikationskonsult. Hon höll ett långt och spirituellt tacktal. Om precis ett år får vi höra mer om hennes verksamhet.
Kvällen avslutades med mingel, en sommarbuffé och ett glas vin eller kanske två. Tack alla som deltog och bidrog till en fin och inspirerande kväll.
