Att arbeta med visuella bilder är en viktig teknik i psykosyntesens utvecklingsprocess. Vi bär inom oss olika självmodeller, som bilder av den vi är. Att medvetandegöra de inre självbilderna eller delpersonligheterna är ett första steg och ett mycket viktigt steg i utforskandet av den man är och vill vara.
”Vi måste göra klart för oss att var och en av oss inom sig bär på olika självmodeller eller modeller av jaget eller av personligheten, för att använda vår egen mer precisa terminologi. Sådana modeller är inte bara mångskiftande till natur, ursprung och intensitet utan står också i ständig konflikt med varandra. Detta utgör en av de stora svårigheterna men är samtidigt ett av de värdefullaste tillämpningsområdena för en korrekt psykoanalys.” [1]
Roberto Assagioli beskriver sex grupper av dessa inre självbilder eller modeller. Dessa modeller förhindrar eller fördunklar vår insikt om vad vi egentligen är just nu och vi behöver arbeta med dem i fördjupat arbete med terapeut. Att tänka sig igenom en utveckling för att förstå, är ett mer horisontellt arbete. Att först uppleva och sedan bearbeta det som kommer upp under ens utvecklingsresa är ett vertikalt arbete, som både går på djupet men som också tar in en riktning och högre potential.
De sex grupperna beskriver Assagioli så här:
1. Vad vi tror att vi är.
2. Vad vi skulle vilja vara.
3. Vad vi skulle vilja se ut att vara i andras ögon.
4. Modeller eller bilder som andra projicerar på oss.
5. Bilder eller modeller som andra gör av vad de skulle vilja att vi vore.
6. Bilder som andra manar fram och alstrar inom oss.
Att sortera bland de nuvarande inre självmodeller och öka insikten och medvetenheten om de självmodeller, som omedvetet styr våra känslor, tankar, reaktioner och handlingar, det är själva syftet med den analytiska delen i psykosyntesen.
Vi förstår nog alla att detta är en gediget utforskande. Förutom de här olika grupperna så finns det ett värde i att reflektera över hur man rent generellt ser på världen. Ser man världen som ljus, positiv, med optimism eller ser man den som mörk, negativ, med pessimism? Tror man att saker brukar ordna upp sig eller tror man att allt ändå går åt skogen?
Var och en, som lär känna sig själv, sina tankar, känslor, reaktionsmönster kan, från en mer medveten plats inom sig göra ett nytt och aktivt val hur man vill vara, vad man vill stå för och rent konkret hur det ska märkas i beteende. Djupet i arbetet med denna självkännedom avgör till viss del takten i ens egen självutveckling.
Att inte blunda för sina egna mörka sidor, som exempelvis kan vara avund, småsinthet, feghet, fördömande, ilska, är viktigt för att också kunna balansera med sina egna ljusa sidor, som exempelvis kan vara generositet, vänlighet, kärleksfullhet, kreativitet, glädje, fantasi. Att inte blunda för sjukdom, lidande, död och ändå vilja stå för det goda, det ljusa, kan vara det allra viktigaste existentiella valet vi gör. Att veta att vi alla inom oss har friheten att välja vem vi vill vara och hur vi vill visa oss för världen, kan vara det allra mest meningsskapande i det liv vi lever och under den tid vi lever det. Att göra allt detta utforskande, att uppleva, att acceptera, att välja, leder vidare till en existentiell frihetskänsla.
Men allt är inte gamla, för länge sedan skapade, självbilder. Den sjunde modellen i arbetet med inre självmodeller är ”Idealmodellen”:
7. Modellen av det som vi kan bli. Detta är målet för själva tekniken med inre modeller.
När Assagioli formulerade sina teorier om människans psyke och potential, så fanns inte begreppet ”positiv psykologi” men psykosyntesen och idealmodellen har stora likheter med den positiva psykologin så som den formulerades av psykologen Martin Seligman 1998.
Den positiva psykologin har använts inom organisations- och ledarutveckling i snart tre årtionden, med goda resultat för den meningsskapande organisationen, inte minst i ledarutveckling och inom arbetsmiljöområdet. Psykosyntesens tro på den meningsskapande människan och på den potential som ryms inom var och en av oss har stora likheter med den positiva psykologin även om vi främst vi jobbar med det inre inom varje människa.
Många gånger är det slående hur tidigt Roberto Assagioli tog in sådant som idag är vedertagna begrepp inom psykologins och beteendevetenskapens värld. Den positiva psykologin och psykosyntesens idealmodell är ett exempel.
Ann Marie Lamb
Diplomerad Psykosyntesterapeut PSA®
Rektor och verksamhetsledare, Stiftelsen PsykosyntesAkademin
[1] Roberto Assagioli: ”Psykosyntes – grundläggande principer och tekniker”, s184
