I Gestalts början på 1950-talet fascinerades Fritz Perls, en av Gestaltterapins grundare av Salomon Friedländers begrepp den KREATIVA NOLLPUNKTEN, ett ställe, en tidpunkt då fenomen ännu inte har fallit isär i sina motsatser. Där höger och vänster, söt och bitter fortfarande är tillsammans innan de differentierar sig, där generositet och snålhet, solidaritet och konkurrens fortfarande delar sitt hem.
Den tyska författarinnan Louise Rinser skriver om SACRA INDIFFERENTIA.
Hon kallar det världens mitt, där vi kan känna oss hemma bland öden och smärtor. Där det fula lika självklart har sin plats som det vackra.
Louise Rinser skriver vidare: efter ett långt liv har jag sett att det är nästan likgiltigt om något gör ont eller får mig att känna mig bra. Likgiltigt eftersom det finns det tredje, som håller balansen så att inget av de två är tyngre. Som inkluderar båda, håller dem svävande, som ett väsen, som hon kallar sacra indifferentia.
Som liknar den som i uppbrottet redan är framme, som alltid på sin resa är hemma även på främmande trösklar, inte tvekar vid någon vägkorsning, kommer hem i varje riktning, eftersom Heimat är överallt.
Som dag och natt låter dörrar och fönster vara öppna eftersom ingen kan ta ifrån henne det hon ändå gärna skulle kunna ge bort.
Som inte längre skiljer liv från död.
I den skapande nollpunkten, indifferensen som råder i centrum av varje människas “nu” finns ej egot. Där är varandet total och där bor Gud. Gud är en NUET`s Gud säger mystikern Mäster Eckhardt.
Fritz Perls talar om att skala löken och komma bort från the ”phony layer”, ”as if- beteendet”, genom att tränga sig inåt och släppa på sina skalskikt.
Innerst inne förmodade Perls fanns hemmet för det autentiska, svaren från mitt innersta, uttryck för min existens.
Ur varje “nu” utvecklar jag mig genom ett sökande efter en “god form” i en evig oavbruten process, ett fyrverkeri från min nollpunkt.
Friedländers kreativa nollpunkt eller pre-differensen är vårt centrum, platsen för den nakna själen. En plats av fruktbar tomhet men också vår balanserade mitt. Den mittpunkt där allting söker sin integration. Där vi kan nå balans genom att integrera olika polariteter, skapa jämvikt mellan våra poler.
Den kan också ses som varje människas utgångspunkt vid livets början. Där alla polariteter är outforskade att prövas under livets gång. Vissa blir välkända andra förblir obekanta genom socialisering i den kultur vi växer upp i. Balansen kan bli rubbad och bredden kan gå förlorad så att vi lever ett halvt liv på de outforskade polariteternas bekostnad. Ying och Yang kan komma i konflikt. Helhet och sinnesfrid hotade.
Gestaltterapins arbetssätt är att återerövra bortträngda eller aldrig prövade polariteter eller bryta upp ett liv med förstelnade polariteter och återskapa sinnets balans inför den mångfald av livsformer och livsuttryck vi är bjudna att möta och förhålla oss till. Med hjälp av en balanserad mittpunkt, indifferensens oförbehållsamma nyfikenhet blir vi åter kreativa varelser, närmare skaparkraften.
Dansar åter kring Sacra Indifferentia.
Helmuth Klingenberg, just nu
